Dagbok Psykisk ohälsa del 2

Jag vill bara påminna att det här är mina tankar och känslor som jag har skrivit ner när jag orkat och så medan jag sakta försöker komma tillbaka. Den 15/2-19 började jag sakta känna att jag mådde konstigt och den 19/2-19 fick jag åka till hälsocentralen men även sjukhuset.

Dom andra avsnitten hittar du här:

DAGBOK PSYKISK OHÄLSA DEL 1

24/2-19

Det här med att läsa är inte det lättaste alls då jag knappt minns vad jag har läst. Så ibland får jag helt enkelt läsa det flera gånger och det som jag har skrivit minns jag inte heller. Men det är väl som den personen säger att hjärnan skyddar en just nu och tar bara in lite i taget. Imorgon så ska jag även få min nya medicin, vilket kommer bli intressant att testa. Hoppas verkligen att den kommer hjälpa mig att bli mer social då jag jag just nu bara vill vara själv och höra bruset i huvudet/öronen som är dygnet runt.

25/2-19

Hämtade den nya medicin idag för depressionen och ja jag ville mest bara hem då det vart lite mycket. Även om det inte var mycket folk så var det ändå väldigt jobbigt och allt jag ville var att åka hem. Tog på mig solglasögonen för att gå ut för att orka med det mesta av alla blickar. Huvudet värker av alla ljud så det känns så otroligt jobbigt att lyssna och hänga med allt som händer. Jag hoppas verkligen att medicin hjälper och att det inte blir mer bakslag nu på många år fram över.

27/2-19

Vissa nätter har det varit så svårt att sova men jag måste uthärda det då den medicin jag fick förut när jag skulle sova gjorde mig mer stressad så den fick jag helt enkelt sluta med. Och om 6 dagar ska jag tillbaka dit på sjukhuset i Östersund. Är sjukt rädd och osäker på hur allt kommer att gå då jag får som panik känslor så fort jag går ut utanför dörren och sen så darrar alla muskler när jag har varit uppe mycket eller ansträngt mig att gå för att hämta posten. Finns en del måsten jag har att göra i veckan och jag lovar att det är gjort så kommer jag att försöka vila, acceptera och ta en sak i sänder. Det kommer att bli svårt då jag alltid har kört på med jobb och allt men nu orkar jag inte mycket alls. Så det är väl därför det är så svårt att acceptera det hela i sig.